Palokunta, pelastuslaitos vai parkkihalli? / Brandkåren, ett räddningsverk eller ett parkeringsgarage?

Julkaistu , kirjoittanut

Brandkåren, ett räddningsverk eller ett parkeringsgarage?

Välfärdområdesvalet som går av stapeln i januari kommer också att medföra förändringar för räddningsbranschen. Med viss oro har jag följt med debatten om vad som komma skall, och anledningen till oron är också klar. När man talar om välfärdsområden blir räddningsbranschen nästan helt i skymundan. På sin höjd fokuserar diskussionen på antalet räddningsarbetare och ifall räddningsbranschen har en tendens att hänga fast sig vid minutantal. Även om också dessa frågor är viktiga när det gäller att hantera utryckningar så snabbt och säkert som möjligt, kan man konstatera, att när vi talar om räddningsbranschen i den offentliga debatten fokuserar vi automatiskt på den mest synliga delen av räddningsinsatserna, det vill säga när en skada eller olycka redan har inträffat.

Det är också fullt förståeligt att räddningsarbetare och akutsjukvårdare, som ofta är synliga i människors vardag och gör ett mycket viktigt arbete, får den största uppmärksamheten. Men sen har vi det stora MEN: et. Räddningsväsendets organiseringsansvar kommer i sin helhet att flyttas från kommunerna till välfärdsområden den 1 januari 2023, och då kommer de fullmäktigeledamöter som nu väljs bestämma om till exempel hur räddningsväsendets resurser ska användas i framtiden. Nu är det därför bra läge att öppna upp lite vad annat som pågår på brandstationerna än att fungera som en parkeringsplats för brandbilar. I korthet följer en kort presentation om räddningsväsendets övriga uppgifter:

Förebyggande av olyckor, beredskap och befolkningsskydd

När vi talar om förebyggande av olyckor talar vi om en komplex helhet som innehåller säkerhetskommunikation, riskanalyser, myndighetssamarbete, tillsynsverksamhet och kunskap om kundgränssnittet. På många sätt genomgår samhället en mycket snabb omvandling, där räddningsväsendet också måste hänga med. Befolkningen åldras, tekniken förändras snabbt och nya utmaningar kräver nya färdigheter och tillvägagångssätt. I mitt eget arbete som brandinspektör har jag fått bekanta mig med många olika sätt som vi här på räddningsverket använder för att förebygga olyckor innan de ens inträffar.

Redan i detaljsplaneringsfasen bidrar räddningsväsendet med sin expertis till både stadsplanering och byggnadsutformning. Oberoende om det handlar om att förnya bangården eller till exempel bygga en skola, deltar en sakkunnig från räddningsverket alltid i processen genom rådgivning, övervakning eller utlåtanden. Huruvida den nya skolbyggnaden har ett välplanerat system för rökventilation eller utrymningsskyltar för att styra hur man lämnar byggnaden kan ha avgörande betydelse i händelse av en olycka, fastän det är saker som man vanligtvis inte fäster uppmärksamhet vid. Också dessa saker övervakas av räddningsmyndigheten.

””Oberoende om det handlar om att förnya bangården eller exempelvis bygga en skola, så är en sakkunnig från räddningsverket alltid med i en rådgivande roll.”

Det finns också många andra sätt att förebygga olyckor. Under fastigheternas livscykel besöker brandinspektörer platserna för att utföra inspektioner, under vilka man säkerställer att brandsäkerheten är i sin ordning. Vid inspektionerna bedöms alltså hur fastighetsägaren har tagit hand om säkerheten i sin fastighet, och denna helhet innehåller mycket mer än att bara granska föråldrade handbrandsläckare. Beroende på typen av verksamhet granskas under inspektionerna till exempel skicket på fastighetens konstruktioner, möjliga strukturella förändringar, utrymningsvägarnas tillgänglighet och säkerhetsbelysning, lagring av farliga kemikalier, förutsättningarna för räddningsverksamhet och mycket mer. Säkerheten i bostadshus förbättras även genom egenkontroll. Med hjälp av säkerhetskommunikation eftersträvas att öka invånarnas kunskaper och färdigheter i att förebygga olyckor och agera i olyckssituationer. Detta arbete utförs i skolor och daghem, på evenemang, genom sociala medier samt allmänt i vardagslivet, alltså på alla ställen där invånarna kan nås. Inom säkerhetskommunikation eftersträvas även att kommunikationsinsatserna riktas dit problem eller behov har upptäckts.

Räddningsmyndigheten samarbetar också mycket med andra myndigheter. Tillsammans med polisen och socialarbetare ingrips exempelvis i barn- och ungdomars hantering av eld. Byggnadstillsynen och räddningsväsendet har ett nära samarbete under byggnadernas planeringsfas, så att även framtidens byggnadsbestånd blir så säkert som möjligt, och i frågor som berör lagring och användning av kemikalier och sprängämnen samarbetas det även med Tukes och andra myndigheter. Problem relaterade till brandrisker i boendet löses i samarbete med socialväsendet, miljömyndigheterna, djurskyddet och tredje sektorns organisationer, och när det gäller vårdinrättningars brand- och utrymningssäkerhet samarbetar räddningsmyndigheterna med till exempel regionförvaltningsverken och Valvira. Dessutom deltar också räddningspersonal och sjukvårdare till förbyggande av olyckor genom att i det egna arbetet observera, ge råd och delta i säkerhetskommunikationen.

Ett omfattande delområde som ofta glöms bort, och som också är en del av räddningsverkens verksamhet, är beredskap.  Beredskapens roll har även under coronakrisen visat sig vara betydande. Inom ämnesområdet har räddningsverket sina egna lagstadgade uppgifter, enligt vilka man förbereder sig för olika allvarliga olyckor, andra krissituationer och till och med krigstid. Inom beredskap spelar räddningsverken en betydande roll med starkt kunnande, vilket är av särskild vikt då krisen är ett faktum. Även på detta område sker samarbete med olika myndigheter, såsom gränsbevakningen, sjukvården, försvarsmakten och polisen. Räddningstjänsten kan också stöda regionens kommuner i deras beredskapsplanering. Därtill är skapandet av en regional riskbedömning och stödandet av kommunernas kommunikation också frågor där räddningsverkens bidrag kan utnyttjas. Till exempel är långvariga strömavbrott som orsakats av stormar och andra stormskador allvarliga regionala händelser, och att vara förberedd för dessa utgör en central del av samhällets förmåga att fungera under alla omständigheter.

Befolkningsskydd är kanske som koncept också okänt för många människor. Befolkningsskyddets delområden omfattar bland annat skyddsrum, varning av allmänheten och förutseende verksamhet samt förbättring av medborgarnas självberedskap. Planering och underhåll av dessa delområden kräver också målmedvetet arbete och tillräckliga resurser. Ett skyddsrum utgör en omfattande investering under byggnadsfasen, och det krävs även övervakning och vägledning från räddningsverket för att befolkningsskyddets lagstadgade förpliktelser ska beaktas också i framtida byggnader. Befolkningsskyddsalamens testsignal, som hörs runt om i Finland på måndagar klockan 12 en gång i månaden, är också en påminnelse om de system som konstant är redo att förutse, varna och upprätthålla samhällets funktionsförmåga under undantagsförhållanden.

Räddningsverksamhetens olika delområden

Räddningsverksamheten är det minutspel man ofta hör talas om i media. När nöden är som störst är varje minut livsviktig. När huset brinner eller patienten väntar på hjälp måste man komma till platsen snabbt. Varje minut av en brand kan vara avgörande för brandens spridning. Om branden kan bekämpas snabbt kan den också föras under kontroll, och genom det kan liv och egendom räddas. För att inte tala om en person som har drabbats av ett sjukdomsanfall; alla förstår att ju tidigare man kommer åt att hjälpa, desto bättre är chanserna att faktiskt hjälpa människan.

Det är enkelt, eller hur? På rak arm kunde man säkert föreställa sig att det är så.  MEN. Vi bor i ett land där avstånden är långa och väderförhållandena och terrängen utmanande. Räddningsväsendet måste i förväg förbereda sig med att det finns rätt antal yrkeskunniga personer på jobb. När larmet kommer och en människa är i nöd måste man komma till platsen omedelbart, oavsett vädersituation, tid på dygnet eller om man har måltiden på hälft. För att kunna hjälpa måste även utrustningen vara i skick, och ett tillräckligt antal anställda och tillräcklig information finnas tillgängliga. Vad som händer, var som händer och hur man ska agera, även om det samtidigt sker mer än en störning, som kan vara allt från stormar till allvarliga olyckor.  Allt detta kräver planering, resurser och kontinuerlig framförhållning samt ett lämpligt nätverk av brandstationer. Underhållsarbetet mellan utryckningarna kräver också sin egen tid och kompetent personal.

För att räddningsverksamheten skall fungera verkar i Finland också avtalsbrandkårer, som för egen del är starkt involverade i räddningsinsatserna. Avtalsbrandkårernas livskraft måste tryggas också i framtiden, även om det även idag finns utmaningar inom denna viktiga funktion. Antalet frivilliga minskar och kompetensen måste upprätthållas även i avtalsbrandkårerna. Ifall man endast har det som hobby är avtalsbrandkårsverksamheten mycket påfrestande och tidskrävande. Om man vill vara involverad i akuta insatser måste man upprätthålla sin egen kompetens genom regelbunden träning och därtill testas också konditionen årligen. Sådana investeringar i volontärarbete kräver ett professionellt förhållningssätt och starkt engagemang. Samarbetet med avtalsbrandkårerna gällande säkerhetskommunikation, specialkompetens och utrustning samt regional tillgänglighet är också särskilt viktigt. I framtiden kommer avtalsbrandkårernas roll som en del av räddningsinsatserna att ytterligare betonas i och med att de regionala skillnaderna ökar på grund av till exempel urbaniseringen.

Genom att rösta kan du förbättra säkerheten i ditt närområde

Här har presenterats en kort sammanfattning av mina egna tankar om räddningsverkets roll och dess osynliga arbete inför framtida samhällsförändringar.  För att begränsa textens längd utelämnades många viktiga delområden som också spelar en viktig roll. Dessa omfattar internationellt och nationellt samarbete för att utveckla verksamheten som presenterats i ovanstående stycken, utmaningar som följd av den snabba tekniska utvecklingen, brandutredningsverksamheten, oljebekämpning och miljöfrågor samt många fler. Räddningsverken sysselsätter ett mycket stort antal sakkunniga från olika områden, vars arbetsuppgifter innefattar uppgifter som är livsviktiga för samhällets funktion.

Räddningsbranschen verkar ha uteblivit från den politiska debatten för just de orsakerna den egentligen borde tas upp. Räddningsverken tas så starkt för givet att allt bara förväntas fungera som tidigare, oavsett situation, vilket medför att man inte i samband med kommande förändringar förstår att reservera branschen de resurser som den desperat behöver. Efter att ha följt med debatten har jag själv reflekterat över att det nu är den berömda gyllene chansen att påverka säkerheten i det egna närområdet, och trygga att det också i framtiden finns tillräckligt med resurser och att räddningsväsendets uppgifter sköts professionellt. Det finns välgjorda informationspaket för kandidater och väljare som kan nås från länkarna nedan. Ämnet kräver att man fördjupar sig en aning eftersom det är mycket svårt att förstå helheten med endast en snabb överblick.

Sivut: 1 2

Vastaa

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät on merkitty *

CAPTCHA Image

*